Det är jobbigt med förändring. Det tog drygt 30 år för mig att inse, men jag är en trygghetsknarkande bakåtsträvare som visserligen gärna drömmer om framtiden - om jag får göra det tryggt inbäddad i mitt välkända nu. Sedan jag halade fram förändringsfobikern har jag försökt bli hennes vän. "Det är bra med förändring", säger jag tröstande till henne. "Förändring är liv."
Tack vare min inre förändringsfobiker förstår jag precis varför Jan Björklund blir sorgsen när han hör om Sollentunas pekplatteprojekt. Utbildningsministerns inre förändringsfobiker greppar sina skrivstilsböcker, sitt pennskrin med favoritsuddisarna, kanske en handskriven fråga chans-lapp som omsorgsfullt bevarats i läseboken. Nu kommer nya hårda paket, pekplattor med skojiga funktioner och sms-språk som förtunnar. jag vet inte hur det var för Jan Björklund, men jag hade ett jättefint grönt bänkpapper när jag gick i tvåan. Bänkpapper har dom inte i min sexårings skola. Det är trist.
Men du, säger jag till min inre förändringsfobiker (och till Jan Björklund, men han lyssnar inte). Det här med välskrivning och möjlighet till långa tysta försjunkenienbokstunder. Det kanske inte är nåt, liksom, självklart? Det är inte jättesäkert att vi under de, vadå, femtio år som skolan sett ut ca typ som den gör i dag, har hittat den optimala, eviga, allenarådande kunskapsmiljön. Kanske.
Sen läser jag Magnus Bremmer i Svenska Dagbladet och det är så skönt. Bremmer skriver om litteraturprofessorn Alan Jacobs, som i boken The pleasures of reading in an age of distraction påminner om att "läsare har alltid behövt kämpa mot distraktion, mot oljudet från en gapig familj, högljudda stadsmiljöer, inte minst lockelser av allsköns slag. Läsningens tysta, isolerade helgd är och har alltid varit ett privilegium". Och jag tänker på min mormor som älskade skolan men som fick sluta efter sex år för att ta hand om sina småsyskon. Tänk om hon hade haft en läsplatta. Hon kunde ha smugit undan, till utedasset eller nåt, och tjyvläst en gratisebok. Kanske spelat lite Wordfeud.
"Vad betyder 'Are you alright?' frågar min sexåring. Han har hört uttrycket i sin magnifikt skräniga Ninjago-app. Jag översätter och i flera timmar besvarar han varenda uppmaning med ett jovialiskt alright. Lite senare på kvällen tar han över ledningen i vår WF-match genom att lägga LOMS, TAXINS och FINASTE. "Mama. Jag tror jag kåmer vina" skriver han på chatten.
Själv klickar jag hem The pleasures of reading in an age of distraction och tänker att det blir bra läsning på pendeltåget, mellan nån WF-match och snabbkoll av priolistan på Twitter. Och jag tänker att ja, det är jobbigt med förändringar, Jan. Men vi måste igenom dem, för de är livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar