Föräldrasmartma

Vi fick en liten son i början av maj. Han är världens finaste förstås. Just nu har han precis börjat ana att det här med att göra ljud kan vara kul, han tycker om att titta och försöka peta på röda saker och han vaknar bara en gång om natten för att äta. Sedan skrattar han och somnar om.

Jag trodde att jag skulle vara mer förundrad som nybliven mamma, men han är så självklar i vår familj. Det var honom vi väntade på, det var han som skulle ligga i den röda vagnen.

Det enda jag förundras över är bristen på den där visdomen som folk sa skulle kicka in så fort han kommit till oss:

– Det där kan du inte förstå förrän du själv är förälder.

När ska jag förstå, när kommer jag bli klok, när ska de fantastiska insikterna trilla in i mitt huvud? Ni gav ju sken av att det i princip skulle vänta en väska klokheter på BB, ungefär som den som innehåller de där gratisblöjorna och våtservetterna och Vi Föräldrar i specialutgåva. Det gjorde det inte. Men kanske vid tre månader? Vid sex månader? Ett år? När de börjar dagis? Skolan? Tar studenten? När, när, när?

Vad var det jag inte kunde förstå förut? Jag är precis samma människa nu, bara gladare och lugnare. Jag vill fortfarande dela föräldraledigheten precis lika, men jag vill inte ha bil och jag vill inte lägga upp bilder på honom på internet.

Kunde jag inte förstå att jag skulle älska honom så mycket? Men jag visste det. Det var i flera år som att jag höll på att gå sönder av den där kärleken till honom innan den – och han – fick komma ut.

Att mina behov skulle få mindre plats? Men det har de redan fått göra, i väntan på honom. Jag har avstått, valt bort, planerat om – om ni bara visste.

Att det skulle bli mindre sömn? Not applicable. Däremot har jag aldrig sovit så dåligt och så lite som de sista månaderna av graviditeten – och då har jag haft sömnproblem i mina dagar.

Vad är det vi blir kloka av, egentligen?

Ju mer jag lyssnar på er desto mer övertygad blir jag:

När det inte blir som vi tänkt oss och vi måste anpassa oss efter situationen fastän vi inte har valt den, det är då vi växer och lär oss.

För vissa kan det innebära, tror jag, att bli gravida helt oplanerat och behöva justera i livsschemat. För andra att inte bli med barn trots att de planerat. För en del är det illamående och foglossning och karpaltunnelsyndrom som hindrar en från att gravidstråla. För några är det förlossningens kaos. För somliga att tvingas vara vakna om nätterna med en ilsk liten person. Och så har vi trotsåldrar, andra utvecklingssprång, vuxenrelationen, med mera ända tills barnen flyttat hemifrån. Och det slutar väl inte där, fick jag lära mig när flera av mina vänners föräldrar separerade samtidigt som vi köpte startboxar på Ikea.

Jag blev lite klokare (och mycket mer ödmjuk!) av att vänta på Ingmar, och jag tvivlar inte på att han kommer göra mig ännu lite smartare under åren som kommer.

Men mitt förstånd har inte blivit större bara för att det betalas in 1 050 kr på mitt konto den 20:e varje månad. Det var väl det jag egentligen visste, hela tiden.