Ett liv för kropp, själ och ande

Aldrig flyger planerna för ett hälsosammare liv högre än några dagar in på ett nytt år.


Är det patetiskt, bara för att det är normalt? Eller beror det på att jag, som många andra, har fått några dagars frist. Semester. När hinner vi annars ta ett kliv tillbaka och reflektera över vad livet, som ju huvudsakligen består av vardagar, ska innehålla? Människan består av kropp, själ och ande. Alltför sällan lämnar vardagen plats för dessa tre.

[caption id="attachment_291" align="aligncenter" width="300" caption="De fixar det nog med jobb, jobb och jobb. "][/caption]

Vad min kranka kropp kräver

Att njuta god mat är viktigare för mig än att ha en kropp som är anpassad till det rådande kroppsliga idealet. Jag skulle behöva späka mig för att få tillbaka slankheten som var naturlig innan jag fick barn. Det är varken aktuellt eller önskvärt.

[caption id="attachment_294" align="aligncenter" width="225" caption="En väljäst, men smidig deg. "][/caption]

Mitt mål är istället styrka och smidighet, men även där har jag tydligen en del att jobba på. Lyckan av att känna att kroppen orkar och trivs med sig själv. Efter en slapp höst kan jag konstatera att kroppens lycka inte kommer av sig själv. Surprise, surprise, den nöjer sig inte med en rask promenad mellan möten. Muskler behöver tid att arbeta. Vardagstricket blir att inte låta styrkan och smidigheten växa fast vid hälsosurfandet och de högtflygande planerna som smids i den bekväma kontorsstolen. Föresatserna är goda.

Mitt jobb får själen att glädjas

Jag har den stora lyckan att ha ett arbete som ofta fyller min själ med glädje. Att skriva, att göra texter begripliga och läsvärda, att få människor att utveckla sitt skrivande och växa, det gör mig glad. Kärnan i mitt arbete är samspelet mellan människor. När jag bidrar till att bryta de murar som en text kan bygga upp, för att istället få orden att bygga förståelse och engagemang, då gör jag världen till en bättre plats. Stora ord, men det är den grundvärdering som ligger bakom mitt yrkesval. I det ständiga utvecklingssamtalet som jag för med mig själv kan jag även konstatera att det finns potential till utveckling. Själen lär få sitt även framöver.

Anden längtar efter stillhet

När jag var i tjugoårsåldern var jag frälst och frikyrklig. Ett par intensiva år, fyllda av ande. På många sätt var det faktiskt underbart, men kanske ändå för intensivt för ett vardagsliv. Lite för mycket ande i förhållande till det som är jag. Till slut fick jag inte ihop min kyrkas värderingar med mina egna, och jag gled långsamt ut i periferin. Hejdå Jesus!

Nu fyller den egna reflektionen den andliga platsen i mitt liv. Tid att andas, yoga, föra djupa samtal. Men när var jag egentligen på yoga sist, och när tog jag mig tid att sitta stilla i tjugo minuter och bara andas? Och hur många djupa, livgivande samtal med kloka vänner har det egentligen blivit under det senaste halvåret?

[caption id="attachment_295" align="aligncenter" width="300" caption="Inte vardagsmat"][/caption]

Ett solkigt mönster träder fram när jag har ett par månader att blicka tillbaka på. En period av andefattighet. Jag går en kurs i dynamisk pedagogik som håller mig uppe, det är bra. Men det är inte nog. Min ande längtar efter mer djup, mer stillhet. Det är en föresats.

Nyårsföresatser att inte skämmas för


Är du också en av alla hälsosurfare som drömmer om ett liv som uppfyller nyårslöftena? Skäms inte för det! Men nöj dig inte med ett dyrt gymkort och eventuella späkningsplaner inför beach 2012. Reflektera istället över hela livets behov. Kropp, själ och ande. Vad kan du förändra för att få ett gott nytt år?

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.