Ett första frukostmöte med en trevlig författare vars texter, fack- och skönlitterära, jag har fått förtroendet att granska. Hon ser mig rakt i ögonen och frågar: "Är du en skrivande människa?"
En tystnad.
Frågan är mycket naturlig. Man vill bli granskad av sina likar. Inte av en likgiltig detaljnisse som själv aldrig erfarit smärtan av att få sina textbäbisar amputerade och omstrukturerade.
Är du en skrivande människa? Jag vill svara ja, men kan inte. Min identitet är visserligen den skrivande människans och har varit det sedan långt innan jag blev den springande människan, den textgranskande människan, den dagishämtande människan. Men i verkligheten?
Punkten är öm. Man kan inte vara en skrivande människa utan att skriva. Man är inte en skrivande människa bara för att man jobbar med text. Man är inte en skrivande människa bara för att man läser. Man är inte en skrivande människa bara för att man får struktur på sin tillvaro med hjälp av Facebook- och Twitterstatusar.
Nån gång skrev jag att jag skriver, alltså är jag. Det går att bevisa. Men jag skriver ju inte. Vad det innebär vill jag inte skriva ut.
Jag tror att jag borde betala min kund, författaren, någon sorts konsultarvode.
Är du en skrivande människa?
Den där visste var den tog. Nog är det där en öm punkt för fler än dig. Frågan har så många bottnar. Vad är det att vara en skrivande människa? Måste någon se det man skriver? Räcker det med att skriva blaj för att ha något skrivet som många ser och läser, eller är det tvärtom bättre att skriva något kort och kärnfullt vid enstaka tillfällen?
SvaraRaderaHur hänger skrivande och kreativitet ihop? Kan man vara kreativ utan att det leder till något konkret? Är man en målare om man inte målar? Handlar det om inställning eller produktion? Eller blir det lika patetiskt som de killar man träffade i tjugoårsåldern, som presenterade sig som musiker fast de var arbetslösa eller jobbade i nån kassa men "höll på med musik".
Nog är du en skrivande människa, Anna. Tänk på dig själv med lite ömhet. Du skriver kanske inte långa böcker eller många blogginlägg, men det lilla du skriver är kärnfullt och roligt. Du har inspirationen och förmågan. Du kanske bara inte har tiden och orken just nu. Det kan ändras. Förutsättningarna ändras, och du kan ändra förutsättningarna. Tiden för dagishämtningar har en ände. Att ta sig tid till att skriva är inte lika lätt som att ta sig tid till att springa.
Så svaret på din fråga: Ja, jag är en skrivande människa. Det är en del av min identitet. Jag skulle önska att jag skrev mer, att jag vågade skriva sämre för att komma vidare, att jag vågade prioritera skrivandet mer än vad jag gör. Men jag försöker att tänka på mig själv med ömhet. Att vara kreativ handlar inte bara om produktion. Inte just nu. Allt har sin tid.
Jag känner mig ibland som en kille i tjugoårsåldern som jobbar i kassa men säger att han håller på med musik. Eller snarare som såna där som säger att de vill bli författare men menar att de vill ha skrivit (fast jag vill inte bli författare).
SvaraRaderaMen det är krångligt med treenigheten skribent-språkgranskare-redaktör när man tycker sig vara alla tre, och ibland är det. Och det där jag skrev i mitt eget inlägg, att man vill bli granskad av sina likar. Jag vet inte om det är sant, eller om man bara tror det.
Jag delar din önskan om att våga skriva sämre för att komma vidare.
Spännande fråga! Jag håller med både Anna och Emilia här. Man kan inte leva på gamla meriter. Man är inte en skrivande människa bara för att man drömmer om att skriva eller för att man skulle skriva om man hade obegränsat med tid och pengar. Lika lite som man är en tränande människa bara för att man brukade spela fotboll på högstadiet. Både träning och skrivande är färskvara.Om man vill vara en skrivande/tränande människa måste man prioritera att skriva/träna.
SvaraRaderaDäremot behöver man inte vara en sämre textkritiker/textgranskare för att man för tillfället inte prioriterar att skriva själv. Du har skrivit, du har fått dina texter kritiserade förr, du vet vad det innebär. Dina kunskaper om text har du inte bara fått genom att plugga till grammatiktentan på språkkonsultprogrammet; du har också fått dem genom att själv skriva, få kritik och kritisera andras texter. Och det är ju det din kund vill veta. Så jag tycker ändå att du med gott samvete kan se kunden i ögonen och säga att du är en skrivande människa - för du är så skrivande som du behöver vara för att göra ett bra jobb med kundens texter!
Jag ÄLSKAR era långa fina kommentarer!
SvaraRaderaJag har tänkt på en liknande fråga de senaste dagarna, nämligen om jag är en läsande människa. Jag ser mig som en sådan, men det var länge sedan jag hade tid att dyka in i skönlitteratur så som jag gjorde till för ett par år sedan. Jag läser knappt, men ser mig som en bokslukare! Fast en som är på rast ...
SvaraRadera