Att skriva är att tänka

Att starta en ny blogg är som att öppna en ny anteckningsbok. Den här bloggen är en dyr anteckningsbok från Bookbinders, en med vita blad utan linjer, klädd i skimrande, grönblå väv. Man känner pressen att fylla sidorna med intressant och intelligent innehåll, eftersom vanliga listor, telefonnummer och ilskna "kom ihåg mjölk!" tycks ovärdiga. Man tänker också att man nu äntligen ska skärpa till sina kråkfötter till handstil så att de uppnår perfekt balans av läsbarhet och personlig charm.

Mina dagböcker brukade vara från Bookbinders eller andra sådana finställen. Jag hittade en när vi flyttade senast. Den var från 2001 ungefär, men när jag öppnade den för att läsa om vad jag haft för mig under de sista dagarna av gymnasietiden fick jag tji. Där stod ingenting om vad jag gjort eller vilka jag träffat. Istället: förhoppningar om en ljusnande framtid, ganska mycket om kärlek och väldigt många tankar om skrivande. Faktiskt. Språkkonsulten i mig jublar åt det senare.

Så här stod det på en sida:

När jag tänker blir det så här

[krokig linje med en och annan loop]

När jag pratar blir det så här

[linje med tretton loopar och många hack]

Men när jag skriver, då får jag ordning på allt, då verkar mitt liv följa en rak linje, då förstår jag vad jag gör och varför. Jag blir smartare när jag skriver.

Så känner jag fortfarande, och den här bloggen känns som världens bästa anteckningsbok. Den för inte med sig någon direkt press eftersom Emilia och Anna definitivt kommer att fylla den med smart innehåll. Den kommer vara fullt läsbar, tack Georgia. Den lämnar det roligaste till mig: att skriva, tänka och förhoppningsvis bli smartare.