I dag fyller han ett år, den lille korven som inte är så liten längre. Han kan ropa "HOHO" i tunnlar så det ekar, han kan dansa till musik som bara han i familjen gillar, han kan gräva upp rabattens blommor med spade.
Det är ett år sedan han kom till oss i ett rum på Södertälje sjukhus. Solnedgången var magnifik säger de som minns, men himlen var mörkt blå när han drog efter andan och skrek. Och skrek. Och skrek. "Det argaste vi sett på länge!" sa barnmorskan.
Nu för tiden går han under epitetet världens gladaste bebis. Jag är precis så lycklig som jag trodde att jag skulle bli.
I dag är också internationella barnmorskedagen.
De fyra kvinnor som var med när Ingmar föddes, jag kommer aldrig att glömma deras namn. Det är konstigt att tänka på att vi bara var en familj i raden av familjer en vanlig stressig dag på jobbet för dem. Den sista barnmorskan sa: "Jag kommer och kollar till er i morgon kväll – om jag hinner." Hon hann inte. Vår son var dagens tionde bebis på Södertälje sjukhus. De följande dagarna var trycket lika högt. En vanlig dag föds ungefär fem barn, berättade en undersköterska senare.
När jag har dubbelt så mycket att göra på jobbet som mina timmar är dimensionerade för, då gråter jag. Eller svär. Eller rusar omkring med stirrig blick.
Vi märkte förstås att vi blev hänvisade tvärs över stan till ett litet sjukhus vi aldrig hade sett förut. Men vi märkte ingenting på de trygga kvinnorna på förlossningen och BB. I två dagar levde vi i en fantastisk bubbla. Sedan märkte vi att vi helt plötsligt befann oss hemma i lägenheten i ett amningskaos som varade i ungefär fyra månader. Vi borde ha haft ett par dagar extra med proffshjälp på BB, men andra behövde vårt rum ännu mer.
Jag känner en sådan ilska och maktlöshet när jag läser berättelserna från facebookgruppen Stöd barnmorskornas kamp. Jag kan knappt formulera mig sammanhängande. Om ett samhälle behandlar sina nyaste medborgare (plus leverantörerna...) så, då är det inte mycket bevänt med den civilisationen. Det är ovärdigt, onödigt, ohållbart! Det måste få kosta! Det måste vara säkert! Det måste till och med vara njutbart för samtliga inblandande, så viktigt är det!
I dag flaggar vi för er barnmorskor också. Och kanske lite särskilt för Mimansa som var med den där majkvällen. Hon är i Syrien nu.
