Paulina Nyman och fyrtiofyra andra har delat samma jävla krönika
Se vad dina vänner köpt! Vad tycker dina vänner? Det här gillar dina vänner just nu!
På mitt internet tycker alla som jag. Bokhandlarna tipsar mig om böcker som jag nog skulle gilla. Nyhetssajterna ger mig genvägar genom mediebruset till det som mina vänner läst och uppskattat. Musiktjänsterna presenterar musik för mig som låter som det vi lyssnade på hela förra veckan.
När jag googlar vet förstås Google vad jag tidigare letat efter, vilka sidor jag brukar kolla på, vad jag skrivit i mina mejl. För efter bara några bokstäver gissar Google ganska ofta rätt på vad jag tänker skriva. Och när jag tryckt på sökknappen viktas resultaten delvis efter hur relevanta de förutsägs vara för just mig.
Jag må ha 200 Facebookvänner, men ärligt talat: det är bara 25 av dem som jag valt att visa i nyhetsflödet. De skriver roliga saker, länkar till intressanta texter och lägger upp foton från coola ställen. Jag gillar dem som fan. Det är friktionsfritt, lugnt och skönt, en orgie i bra smak.
Inte särskilt verklighetsförankrat. Mitt Twitterflöde chockades svårt när SD kom in i riksdagen. Några uttryckte till och med sin bestörtning över att Fi inte nådde 25 procent. Det kan man ju himla med ögonen åt, men jag vet att det kan gå flera dagar innan jag av en slump lyckas öppna mitt täta internetfönster och får in en fläkt av andra världar.
Säg en diagnos och det finns bloggcirklar om dem. Mediciner, symptom, vardagsliv, sjukhusvistelser – människor döljer ingenting. Särskilt inte om det är sjuka barn det handlar om. Då berättar föräldrarna allt och lite till. Och får råd och stöd och däng av andra föräldrar i samma situation. Ibland en stilla reflektion: "Tänk att det finns friska barn, man glömmer ju det här!"
Säg ett band som hade en hit en gång på 90-talet och det finns diskussionsforum med hyperaktiva fans. Själv minns jag bara refrängen på den där hitlåten, men på forumet diskuteras konserter, autografer, privatliv, sällsynta låtar med aldrig sinande entusiasm. Inga andra artister nämns någonsin – förutom i negativa ordalag, inga andra genrer uppskattas. "Polarpriset nu!" 2 671 inlägg.
Och säg en jävligt tveksam politisk åsikt. De hänger i kommentarsfälten till Sveriges alla tidningar. Och på diverse forum. Där tycker alla likadant, där är alla lika arga och rädda. Där kan sådana som Anders Behring Breivik leva sina internetliv och tro att hela samhället står bakom dem.
Jag orkar inte skriva mer om det. Andra har gjort det bättre.
Till exempel Thomas Hylland Eriksen – professor i socialantropologi vid Oslo universitet: Internet filtrerar fram hat.
Och Ola Larsmo i DN: Så kan språket bana väg för massmord.
När internet blir socialt blir livet ganska tråkigt. Och farligt. Vi rör oss i våra individuella internetz och tror att vi har hela världen framför tangentbordet. Vi tror att vi vet vad folk tycker, hur snacket går, vad alla vet. Alla tycker som vi, det har vi ju sett.
De sociala medierna blir en tvångskram som luktar illa av alldeles för söt parfym.
Ursäkta mig, nu ska jag gå och avdölja cirka 175 Facebookkontakter. Jag känner att jag behöver lite tuggmotstånd.
