måndag 21 mars 2011

Snällt företagande – går det?

Jenny Forsberg, språkkonsult precis som vi, har drivit företaget Klartext sedan 2002. Det betyder att hon har funderat i snart tio år över hur man sköter sitt företag och kontakten med kunder, kollegor och konkurrenter. Och nu har hon skrivit boken Den snälla företagaren - praktiska affärsråd för småföretagare. Om du följer länken kommer du till förlagets webbplats, där du kan köpa boken med 20 procents rabatt, till och med onsdag 23 mars. Ange koden BLOGG.

[caption id="attachment_166" align="aligncenter" width="300" caption="Den snälla företagaren"]Den snälla företagaren[/caption]

Jenny bloggar på Jennys författarblogg. Hon har skapat en bloggturné och Smartma är det nästnäst sista stoppet. Tidigare stopp på turnén har bland annat avhandlat om man kan mäta snällhet, hur strukturarbetet med fackböcker går till, om företagare idag är mindre snälla än förr och mycket mer.

Jag är den färskaste företagaren på den här bloggen och kämpar ganska mycket med att vara snäll. Jag upptäcker hela tiden nya svåra gränsdragningar. Jag tog tillfället i akt och frågade Jenny om råd över en semla och kaffe!

När man är i uppstartsfasen vet folk att man är allmänt desperat efter uppdrag. Även om de kanske inte menar att utnyttja det får man ganska ofta förslag på gratisuppdrag. Som ska vara "bra meriter". Hur snällt är det? Är jag snäll om jag gör det gratis? Är det snällt att fråga? Hur ska jag tänka snällt kring det?

Min grundinställning är att jag inte jobbar gratis – man ska alltid få något för den tid man lägger ner. Men precis som dina kunder säger kan det ibland finnas annat än pengar som gör det värt något. Här får man använda sin magkänsla. Är jag i desperat behov av arbetsprover eller referenser, eller är det kanske kunden som försöker få mig att känna så?

Jag tycker också att det är viktigt att skilja mellan å ena sidan en svacka eller en startfas och å andra sidan normalläget. I svackan eller startfasen kan det vara okej att göra sådant som man inte ska göra om man har bra snurr på firman. I startfasen kan du kanske berätta för kunden att ”eftersom jag behöver den här erfarenheten så kan jag tänka mig att rabattera priset rejält den här gången”. Men gör det inte helt gratis.

Är det snällt av kunden att fråga? Nej, det tycker jag inte. Det kan vara okej om det är en hjälporganisation eller liknande, där det ju i så fall handlar om att du ger din tid till ett välgörande ändamål. Men för ett företag tycker jag att det rentav är fräckt att be en annan företagare att utföra sina tjänster utan att få betalt!

Är det snällt av dig att göra jobbet gratis? Det kan förstås skilja sig från fall till fall, men i många fall är det inte det. Det är inte snällt mot dig själv, för det känns inte så bra att inte få betalt för sin tid. Det är inte snällt mot ditt företag – du borde kanske snarare lägga tiden på att försöka få in andra uppdrag som ger pengar? Det är inte snällt mot dina konkurrenter att ge bort gratis det som de försöker leva på att ta betalt för. Det är kanske inte ens snällt mot en kund som behöver lära sig att kvalitet kostar pengar.

Jag märker också att det är en väldigt stor skillnad mellan att vara pluggkompisar och nyblivna kollegor som indirekt är konkurrenter. När min språkkonsultklass pluggade hade vi tillgång till en egen chatt på universitets lärplattform. Den chattloggen är en orgie i snällhet. Det frågades om grammatiktermer, om hjälp med svåra begrepp, om pluggträffar – och alla hjälpte till att svara. Svärmarbete! Det är lätt att förstå att antalet A:n som ska fördelas i en klass inte är en begränsad resurs. Så tog vi examen och blev av med chatten. Kanske snällheten också, jag vet inte. Vi fick i alla fall ett par kilo prestige på våra axlar. Det är svårt att vara underkonsult/provanställd/vikarie/sysslolös och generös. Särskilt när uppdragen verkar vara en extremt begränsad resurs för någon som är oetablerad. Hur kan man tänka för att fortsätta vara snäll mot sitt nätverk när förutsättningarna förändras?

Bra fråga! Ja, visst är det knepigt när ens kolleger också är ens konkurrenter. I en viss specifik situation där du och en kollega konkurrerar om samma jobb så är ni förstås konkurrenter. Och då behöver du vara snäll mot dig själv och ditt eget företag i första hand, det vill säga göra det du kan för att sälja in jobbet (på ett affärsmässigt och schyst sätt förstås!). Men resten av tiden så tycker jag att man kan se sina konkurrenter som kolleger. Om jag fortsätter att ta oss språkkonsulter som exempel: Fler språkkonsulter betyder att fler får upp ögonen för vad språkkonsulter kan göra, vilket gör att marknaden för språkkonsulter växer. Fler språkkonsulter betyder också fler kloka människor att utbyta erfarenheter med och därmed utveckla sig själv och sitt företag. Jag hoppas att det kan fungera så här även på andra marknader än för språkkonsulter.

Sedan en fråga om skrivande – jag läste på ett annat stopp på din turné om hur du arbetar med dina böcker. Du skrev om hur du lägger upp struktur för fackböcker. Jag ÄLSKAR strukturarbete och blir nyfiken på hur du jobbat med dina romaner!

En metod som fungerar utmärkt för en strukturfascist som jag är snöflingemetoden som är utarbetad av Randy Ingermanson (lång artikel på engelska men mycket läsvärd för den som är intresserad). Den går ut på att man bygger upp en roman i tio steg:
1: Sammanfatta romanen i en mening.
2. Bygg ut meningen till ett stycke.
3. Skriv en sida om var och en av huvudpersonerna.
4. Utveckla varje mening i sammanfattningen till ett eget stycke.
5. Skriv historien ur varje persons perspektiv – en sida för varje huvudperson, en halv för bipersonerna.
6. Utveckla punkt 4 så att du får en fyra sidor lång sammanfattning.
7. Utveckla punkt 3 och skriv ner ALLT om huvudpersonerna.
8. Gör ett Excel-ark som innehåller bokens alla scener. Ha kolumner för perspektiv, handling etc. Den här listan kan lätt bli 100 rader lång.
9. Skriv en sammanfattning av varje scen.
10. Skriv ett första utkast av romanen.

Det här är förstås inget man gör på en eftermiddag. Jag börjar skriva romanen när jag har gjort punkt 8, och då har jag lagt ner flera månaders arbete (Jag skriver ju inte på heltid, så det är möjligt att det går att göra det på ett par veckor.) För den som vill jobba mer fritt och inte veta i förväg vad som ska hända i romanen låter det här antagligen som en mardröm. Men för den som gillar att jobba strukturerat kan jag verkligen rekommendera snöflingemetoden – det här är hur kul som helst. Å vad jag blev sugen på att skriva en ny roman nu! :-)

Tack Jenny! Tips till Smartmaläsare: kolla bloggturnéplanen och läs ikapp inläggen. Det finns mycket smart och roligt att hämta där!

tisdag 8 mars 2011

Att blogga med ryggmärgen – ett praktiskt exempel

Jag har lite blandade känslor inför det här med 8 mars. Idén är fin, men jippot och reaktionerna runt det ger mig utslag och hjärtklappning. Det ska dras upp hur STARKA OCH DUKTIGA KVINNOR är överallt – hallå, har man existensberättigande om man är svag och dålig, eller? Tidningarna fylls av bilder på LYCKADE KVINNOR – tack, men nej tack, imorgon är det bara fotbollsspelare och manliga politiker igen. Och så säger alltid någon idiot: ”GRATTIS på kvinnodagen!”

Det är då jag vänder mig till Twitterkompisarna för stöd och uppmuntran. De sviker mig inte. Här kommer de bästa 8 mars-tvittarna.
@felmoftan: Grattis alla kvinnor på 8 mars! Ni är så bra på att föda barn och laga mat. Här har ni en blombukett för 29:90 från Netto!

@hosmorsan: 9e 10e 11e mars i fjol grattade jag alla män på int mansdagen. tänkte forts. alla dagar resten av året. lade dock av pga ville ej va jobbig

@olundell: Tja brudar. Bli inte för carried away idag. Imorgon är allt som vanligt igen. Mvh Patriarkatet